Nektarinerna är här!

Jag känner att jag kommit in i det här med bloggandet riktigt ordentligt nu, jag får passa mig så att det inte går överstyr. Nu vill jag till exempel berätta att jag ätit säsongens första nektarin. Jag vet inte hur mycket ni bryr er, men för mig är det ett stort ögonblick för jag älskar nektariner. (Jag har många fruktiga favoriter men bara några besattheter som är sådana som jag kan äta sex-sju stycken på raken, det vill säga, hela påsen på en kväll: äpple, nektarin och apelsin.) Den kan för övrigt ha varit det minsta jag sett i nektarinväg. Såhär stor var den relaterat till en ring och ett stort äpple.

Till en tidning.

Men god var den. Den första var jag tvungen att ta mig an redan på väg från affären, och mitt på övergångsstället fick jag en smakexplosion av det där friska rakt ut i mitt medvetande och blev så där nektarinigt lycklig och jag tror nästan man såg det på mig.


Nu ska jag återvända till köket. Jag är ensam hemma men lagar massor av mat för jag måste konkurrera med de matess jag bor med. Vitello tonnato. Bara sådär. Jag ska berätta vad som är i den om den blir god.