Idag är södra Skåne drabbat av något slags strömavbrott av det större slaget, så när jag skulle hem från min tvåtimmarssession hos min frisör i Malmö så behagade tåget inte komma till stationen förrän 40 minuter efter utsatt tid varpå jag för att fördriva tiden köpte nästa bokklubbsbok: Smaken av Muriel Barbery. Till de första sidorna avnjöt jag en kulinarisk cheeseburgare och kände sakta hur livet kom åter till mig där i väntan på perrongen.
Av språket att döma fick jag snabbt känslan av att den kommer vara rysligt cynisk men vacker på ett särdeles franskt maner. Här kommer en liten mening ur huvudpersonen tillika matkritikern Pierre Arthens huvud där han ligger för döden i sin paradvåning på Rue de Grenelle:
"Som patriark och estet har jag levat och som patriark och estet ska jag dö, utan lust eller fallenhet åt det sentimentala, utan dåligt samvete för att ha samlat på mig så många ägodelar, lagt beslag på människor till kropp och själ som man införskaffar en dyrbar tavla."
Som jag brukar säga: O la la.
Bokklubb måste vara den bästa formen av klubb!
SvaraRadera