Reseguide: Paris

Jag har länge haft en passionerad kärleksaffär till den staden där allt ser ut som en kuliss vilket gör att jag inte är helt ensam om det men det skiter jag fullständigt i för Paris är den mest otrogna av alla städer, har kärleksaffärer åt höger och vänster med nästan alla som besöker den, det är helt ok. Men jag tror fortfarande att det mest av allt kommer bli vi någon gång även om vi måste älska på en kollektiv schäslong.

Så här kommer den, DEN ULTIMATA PARISGUIDEN, om man önskar gå i mina fotspår och det kan jag nästan lova att det är trevligt. Och guiden kommer troligen växa, men här kommer ett litet axplock att hålla till godo med sålänge.

Man ska gärna flyga från Kastrup för det kan vara den bästa flygplatsen vi har att tillgå på nära håll. Som bekant börjar ju resan redan där, på flygplatsen. Speciellt för oss som har en viss hatkärlek för just själva flygandet fyller just flygplatsen en mycket viktig funktion eftersom det är ett av få ställen där det är helt accepterat att dricka vin/öl/sprit redan på morgonen. Och man får frågan: Stort eller litet glas? STORT TACK, kan man säga då helt utan att skämmas utan man gömmer sig bakom att ja, det kanske är kontinentalt.

Sedan när man kommer fram så rekommenderar jag varmt att åka taxi, och om man är lagd åt det dekadenta hållet så är det ofta ok att börja röka redan i taxibilen. Sedan ska man ju bo någonstans och då vill jag gärna tipsa om Mama Shelter (109 rue de Bagnolet, 20:e, http://www.mamashelter.com/) som är ett väldigt roligt litet ställe där man mår bra, av Philippe Starck tjusigt men lite småknäppt designade rum med till exempel batmanmaskar som sänglampor, underbara sängar, mac-utrustning på rummet, ja lite sådant. Och en helt ljuvlig frukost i en kreativ matsal av sällan skådat slag.

Vill man börja vistelsen med pedikyr och en lite märklig avkoppling inför vad som komma skall så rekommenderar jag varmt att låta små rufafiskar nafsa på ens fötter. En upplevelse man sent skall glömma. Rufa fish spa (3 rue des Fossés St Jacques, 5:e, http://www.rufafishspa.com/) Här utsätter jag under skrik och skratt mina fötter för just detta under ett besök häromåret. De blev världsfina.

När man är fin om fötterna så tycker jag man på hotellet skall svida om till sina bästa skor och klänning och sätta sig i en ny taxi (sidospår: när jag och min väninna A var där sist så var det väldigt mycket förhöjd terrorvarningnivå så neurotiskt lagda som vi är så åkte vi bara taxi och promenerade till fots. Annars är jag ett stort fan av metron också, tro inget annat.) och åka för att dinera. Det kan man göra i en anrik överdådigt guldig sal med väluppfostrade kypare om man så önskar. Då kan man som nedan anta formen av en riktigt odräglig människa, det blir lätt så efter att man smäckt i sig gåslevermousse och lever som att det inte riktigt finns någon morgondag.  Le Train Bleu (ligger ovanpå Gare de Lyon, 12:e, http://www.le-train-bleu.com/fr/index.php)

Efter att man tagit igen sig i den turkiska salongen som man hittar på väg till toaletten så sätter man sig förslagsvis i en ny taxi, och nu rekommenderas det verkligen, för att åka genom en kvällstad och betrakta den genom ett bilfönster är något av det bästa man kan göra, och åker till en bar. Lever man nu i illusionen om att man är miljonär som jag ofta gör när jag är på resande fot så finns det bara ett ställe att bege sig till. Le bar du Plaza Athenée (25 avenue Montaigne, 8:e, http://www.bar-plaza-athenee-paris.com/) Här bör man endast bli bjuden på drinkar utan att bjuda tillbaka för det kan bli en mycket dyr historia som mycket väl kan landa på 140 euro för en svepning. (Är sällskapet sedan av den dryga och stadgade sorten och bara dricker upp halva för att de ska upp och vänslas i ännu dyrare sängar så bör man se upp, eller inte skämmas för att svepa deras också bara för att få valuta för pengarna. Det gör man lite som man vill.)

Efter att ha blivit salongsberusad på sådana prisvärda och trevliga drinkar så kan man bege sig runt hörnet för att besöka en klubb som ser rätt oansenlig ut på utsidan men är desto mer ansenlig på insidan med mycket musik och dans på liten mörkröd yta. Le Baron. (6 avenue de Marceau, 8:e)

Är man sedan lite hängig dagen efter sådana dansanta utsvävningar så kan man när man vaknar i sin Mama Sheltersäng ta en långsam promenad genom staden och pausa flertalet gånger eftersom det finns så mycket trevligt att titta på. En sann kyrkogårdsfavorit att strosa in i är då Pere Lachaise, där bland annat Jim Morrison, Edith Piaf och Oscar Wilde ligger och vilar bland många många andra som har små fina hus som döda. Jag och A noterade även att det finns levande människor som flyttar in lite sådär spontant i dessa små hus, en kvinna som kanske inte hade någon annanstans att bo hade riggat upp ett litet handfat i plast inne i ett av dem. För mig som är hysteriskt mörkrädd och har en skenande fantasi känns det ofattbart men jag är ju å andra sidan inte heller utan tak över huvudet.

När man tagit sig ut från kyrkogården kan man släntra vidare nerför en lång gata som jag inte minns namnet på, där kan man titta lite på marknaderna som helt plötsligt dyker upp ur tomma intet och vindlar sig längs gatorna.

Sedan kan man om man tittar åt vänster få syn på ett café som man får som ett lyckligt litet hugg i hjärtat av eftersom det känns så bekant. För min del var det Le Pure café som är med i en av mina absoluta favoritfilmer, Bara en dag. (14 rue de Jean Macé, 11:e)

Guiden fortsätter snart. Jag ska bara ta mig an lite föda.