Dagens kontor: flärd, träd och kungligheter! Och jag!

Idag råder det rojalistisk yra i det lilla här på mitt kontor. Jag arbetar simultant med viktiga riktiga saker och viktiga lite mer sagolika saker vid sidan av. Funderade ett tag på att hoppa lunchen i förmån för laxsnittar med gurka men kände att nej, där får jag sätta gränsen när jag är i offentlig miljö.
Den enda besvikelsen är min dators oförmåga till samma simultankapacitet, det här med livestreaming är inte riktigt dess starka sida vilket har gjort mig galen flera gånger här under vigseln och färden till och från kyrkan. Alla hattar och vackra klänningar blir liksom något mindre glamourösa i uppixlat tillstånd när sidan buffrar. WTF.

Har annars inte så mycket att klaga på, ett värdigt bröllop med fina spetsar och en klassisk Kate och en än mer klassisk William. Däremot har jag en stilla undran kring träden de hade placerat ut i kyrkan. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte det var vedervärdigt eller modernt på ett väldigt konstigt sätt. Återkommer möjligen i frågan under dagen när jag granskat lite fler bilder på spektaklet.

Åh

Jag älskar public service.  Tv för oss som både är ytliga och djupa på samma gång, både det ena och det andra under loppet av en timme, hela tiden.

En sund själ i en sund kropp

Är det faktum att man tydligen i ett städryck slängt sina träningsskor en godtagbar anledning för att inte gå och träna?

Annandagstur

Under dagen har jag tillsammans med D åkt omkring på den skånska böljande landsbygden känd som Österlen med omnejd. På en liten avsats nere i hamnen i Abbekås åt vi lunch (för den som undrar: gudomliga färskpotatisar i ljuvlig salsa verde med lite rökta skinkor av olika slag. Salsa verde: en näve persilja, en näve mynta, en vitlöksklyfta, en klick dijonsenap, några sardeller, ett par cornichoner och lite kapris som mixas till en sanslöst god röra. Har känslan att man skulle kunna ha den på i princip vad som helst.)

Det syns inte här men det ligger ett hus där ute bland träden, rent spontant känner jag att en frihetskänsla av rang måste infinna sig där.

Var även på husvisning. Gärsnäs slott. Funderade ett tag på att slå till men sedan tyckte jag att det hade så fula detaljer när man tittade närmare så vi åkte därifrån utan affär. 

Innan dess lyckades jag ta en ganska fin bild om jag får säga det själv.

Salsa verde i trädform.

Här ser vi en strålande sol över Bästekilles backar. 

I slutet av vägen kom man fram till Fabriken där galleri Final hade hängt upp en uppsjö litografier, målningar och fotografier av varierande kvalitet. Mestadels fina. Själv skulle jag vilja ha fått med mig ett joakimströholmsignerat foto av Örjan Ramberg eller Björn Andresen men plånboken tvärvägrade dessvärre. (Och med hänsyn till konstnärerna så får ni nöja er med en rafflande bild av Fabrikens utsida.)

Imorgon är det tisdag. Känns dock som måndag för just nu har jag vad som benämns söndagsångest. 

Dagens förminskning

När jag ändå inte har något att göra förutom att försöka komma på vad jag ska äta till middag så passar jag på att förära er med en bild av en mycket stor katt som försöker göra sig så liten han bara kan och om man känner honom så är det väldigt roligt. För er oinvigda kanske det bara är en katt som vilken som helst, men skulle han vara det så skulle jag aldrig lägga upp honom här för det skulle ju vara patetiskt. 

Dagens kontor

Den fullständiga lättjan fortsätter. Som sekulariserad nutidsmänniska är jag med respekt för historien rätt nöjd med att jesusprocessen var så långdragen, med en sådan sjusärdeles cliffhanger och allt, att man såhär i efterhand får hela fem dagars ledigt. Idag har jag legat på vit falsterbosand med skvaller, bok och block, alldeles ensam och lyssnat och tittat på havet. Förtjusande en dag som idag som idag.


Sedan har jag även återupptäckt en nygammal funktion. Bluetooth kallas den. Jag har därför alldeles trådlöst nu skickat en bild på utsikten till datorn. Såhär såg dagens utsikt ut:

Lång fredag

Som sig bör så har långfredagen varit lång, på ett alldeles särdeles skönt sätt. Jag vaknade tidigt av att det stod en hund och en katt och tittade på mig vid sidan av sängen, och eftersom det var så ljust och så ledigt så hade jag inget emot att gå upp. Upp och i en klänning och ut på hundpromenad för morgonkiss och frallor. Sedan grymlig frukost med bland annat våfflor (tillskansade mig min mors våffeljärn under gårdagens föräldrahemsbesök) på balkongen tillsammans med den övriga familjen, det vill säga D och den andra katten. 


Efter denna lugna start på dagen togs det en sväng till affären för lite tidningar och sedan lade vi som är tama nog för att gå fritt utomhus oss på en filt på en liten parkplätt i grannskapet och bläddrade och åt äpple tills det var dags för balkonglunch.


Sedan gick min älskade till jobbet och jag och min andra älskade, a k a jag själv, satt länge på balkongen och badade fötterna, planterade om ett par blommor, sov sedan lite på soffan och åkte efter det med lånehunden till stranden och gick med fötterna i vattnet. Kallt fortfarande men tur var väl det för jag är lite rädd att det ska slå till och bli sommar direkt, jag gillar nämligen våren väldigt mycket. 


Efter osunt mycket fetaost och andra godsaker, däribland kanske en halv hink turkisk yoghurt av den vaniljiga sorten så ska jag nu vila vidare, jag tror det blir tillsammans med ett glas vin och en film som kommer nedan i dagens recension av media.


Nyhetsmorgon
Tilde de Paula (till lottskrapsgäst): "Så du bor i Onsala. Är det najsigt?" "Och du jobbar som tandhygienist? Så härligt!" gör sitt till men betyget dras framför allt upp av Lisa Ekdahls fascinerande spädhet och och ännu mer av Bengt Frithiofsons underbara engagemang för allt vad han företar sig i dryckesväg. Helgdagsmysfaktor: 4


Sydsvenskan
Samma tidning som igår. Totalt nyhetsvärde: 0


Svensk Damtidning
Reportage från tvillingdopet i mitt favoritkungahus. Dejligt. Det danska kungahuset: 5


Elle Interiör
Lite trendigare än min trotjänare Sköna hem, men ändock trevlig att bläddra i. De enorma snittblommorna i någon som heter Claire Baslers franska sommarhem: 5


Båtprogrammet på P4
Kom på av en ren slump och avlyssnades aldrig. -


Familjen Kennedy-dokumentären på Svt Play
Historien om familjen och dess vackra men dödliga förbannelse berättas genom en barnflicka. Rysligt fascinerande, och jag ångrar lite att jag inte såg dokumentären före spelfilmen. Misstag: 4. Bitterljuv glädje över att heta Åkesson och inte Kennedy: 5


Bubblare: Farlig förbindelse
Ägnar mig åt lite 80-tals-Michael Douglas tills D kommer hem. Ofarlig förbindelse: 4

Har inmundigat lite nostalgi: Heather Nova

Jag har tillbringat kvällen framför Nittyleaks och blev själv lite nostalgisk, både över 90-talet och till och med över självaste 2000-talet. 
Under reklampauserna har jag suttit och lyssnat på musik högt och och mints. Minnts. Munnits. (Vad heter det? Jag som brukar ha svenska språket klart för mig har fått fullständigt hjärnsläpp.) Jag har tänkt och kommit ihåg.


Senaste halvtimmen har jag haft Heather Nova-tema. Rysligt vackert och jag får känslan av lite så sprittande oviss europeisk vår och tidiga tunnelbanefärder med cd-spelare och hörlurar i kroppen.


http://www.youtube.com/watch?v=bsj8l2AgfSo 
I'm a fool for you


http://www.youtube.com/watch?v=uCHMODrCOZU&feature=related
I wanna be your light

Hett just nu

Jag har blivit en synnerligen konservativ efterrättsätare. Finns det crème brulée, då tar jag det. Utan undantag.
Igår var jag och D på söndagmiddag hos en eminent vän och vad toppade han det hela med, om inte just crème brulée? Och när vi slukat den första och skrapat den lilla skålen (som jag forskat lite på, den har ett namn: ramekin) så kommer han med en förtjusande nyhet: Det finns en varsin extra! Och dem brände vi av vid bordet, med brännaren som fått bäst-i-test (tror den kommer från något så prisvärt som Claes Ohlson.) Sedan var nörderiet i gång, nu känner jag att vi alltid kommer få äta crème brulée när vi är på middag där, finns ju så många varianter av socker vi måste prova. O la la.

En intellektuell, en sexuell

Resultatet av dagens botaniserande på antikvariat. Den pretentiösa högen till vänster är inte min.

En förtjusande upptäckt i almanackan

Idag vill jag bara delge er en liten poetisk vers. Upptäckte i ett nyhetsbrev från den ryktesvis oemotståndliga ostaffären Androuet hur fina namn dagarna i påskveckan har.
Den tjuvstartar på söndag med palmsöndagen, och fortsätter sedan med blå måndag, vita tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag, påskafton, påskdagen och annandag påsk. De där fem första är så fina att jag riktigt ser dem framför mig, de får liksom ett uns av palm och suddiga kanter i olika färger.

Fortsättning på reseguide: Paris

En resa bör nästan alltid innehålla en släng av dekadent klubbliv för att bli riktigt minnesvärd eftersom man sällan mer än så suger ut musten av staden och är uppe alldeles precis för länge. Då rekommenderas Le Baron varmt (6 avenue Marceau, 8:e).

När man dansat färdigt åker man givet taxi hem till sitt hotell någon gång på morgonkvisten där det börjar ljusna över takåsarna. Det ljus som finns i den staden då är i det närmaste obeskrivligt, men det är nog vad man skulle beteckna som drömskt. Tomma gator som kanske just har börjat städas från fimpar och hundbajs har aldrig varit så vackra som då.

Om man googlar "paris morning light" så kan man till exempel finna den här bilden som iallafall gör färgen något så när rättvisa. (Nu vill bilden inte lägga sig här så ni får googla själva.)


När man åter vaknar så bör man äta något, gärna i tjusig miljö förstås, Mc Do känns lite gjort. Är man ett stort fan av Sex and the city och minns var Carrie träffade Petrovskys exfru så kan man boka bord där och känna sig som en riktig tjejtjej samtidigt som man dricker sin livsåtergivande cola och äter hamburgare alternativt nudlar med bläckfisk. Kong (1 rue de Pont Neuf, 1:e)

Om man är mer lagt åt det praktiska hållet och vill ligga ner i en park och äta picknick istället så kan den mycket väl inhandlas på varuhuset Bon Marchés matvaruavdelning La Grande Epicerie de Paris. (27/38 rue de Sèvres, 7:e) Där blir vad som helst roligt att handla, till exempel även tvättmedel och annat vardagligt.

                        

En park att avnjuta den inhandlade picknicken i behöver man inte direkt lida brist på, det finns många fina, en favorit är Parc Monceau.  

                            

Finns även ett stort fält Champ de Mars framför, eller bakom, hur man nu väljer att närma sig det, Eiffeltornet, där är det synnerligen härligt att ligga en solig dag och känna att man är nära en stor turistfälla men på behagligt och faktiskt helt ok avstånd.

När man vill äta glass för att svalka sig inombords så tycker jag man ska gå till Berthillon (29-31 rue Saint Louis en l'ile). Glassen finns på lite olika ställen runt omkring, men att ta den ur hålet i väggen känns mysigt. Där är glassen hur som helst så god att man minns smakerna flera år efteråt, själv kommer jag till exempel aldrig glömma struten med nougathonung, rabarber och ingefära. Miau.

                   

Med smaken av den himmelska blandningen drar jag mig nu tillbaka för den här gången. På återskrivande lite senare tänker jag mig.

Vi hör ihop

Ikväll föräras ni med en fantastisk sång från 80-talet, den upptäcktes under gårdagen då den spelades under en bilfärd i den eminenta Blue Valentine. Har spelar den högt hela kvällen och drömt om det ljuva årtiondet när alla, inklusive mina föräldrar, var rika och glada.
http://www.youtube.com/watch?v=qxZInIyOBXk

Reseguide: Paris

Jag har länge haft en passionerad kärleksaffär till den staden där allt ser ut som en kuliss vilket gör att jag inte är helt ensam om det men det skiter jag fullständigt i för Paris är den mest otrogna av alla städer, har kärleksaffärer åt höger och vänster med nästan alla som besöker den, det är helt ok. Men jag tror fortfarande att det mest av allt kommer bli vi någon gång även om vi måste älska på en kollektiv schäslong.

Så här kommer den, DEN ULTIMATA PARISGUIDEN, om man önskar gå i mina fotspår och det kan jag nästan lova att det är trevligt. Och guiden kommer troligen växa, men här kommer ett litet axplock att hålla till godo med sålänge.

Man ska gärna flyga från Kastrup för det kan vara den bästa flygplatsen vi har att tillgå på nära håll. Som bekant börjar ju resan redan där, på flygplatsen. Speciellt för oss som har en viss hatkärlek för just själva flygandet fyller just flygplatsen en mycket viktig funktion eftersom det är ett av få ställen där det är helt accepterat att dricka vin/öl/sprit redan på morgonen. Och man får frågan: Stort eller litet glas? STORT TACK, kan man säga då helt utan att skämmas utan man gömmer sig bakom att ja, det kanske är kontinentalt.

Sedan när man kommer fram så rekommenderar jag varmt att åka taxi, och om man är lagd åt det dekadenta hållet så är det ofta ok att börja röka redan i taxibilen. Sedan ska man ju bo någonstans och då vill jag gärna tipsa om Mama Shelter (109 rue de Bagnolet, 20:e, http://www.mamashelter.com/) som är ett väldigt roligt litet ställe där man mår bra, av Philippe Starck tjusigt men lite småknäppt designade rum med till exempel batmanmaskar som sänglampor, underbara sängar, mac-utrustning på rummet, ja lite sådant. Och en helt ljuvlig frukost i en kreativ matsal av sällan skådat slag.

Vill man börja vistelsen med pedikyr och en lite märklig avkoppling inför vad som komma skall så rekommenderar jag varmt att låta små rufafiskar nafsa på ens fötter. En upplevelse man sent skall glömma. Rufa fish spa (3 rue des Fossés St Jacques, 5:e, http://www.rufafishspa.com/) Här utsätter jag under skrik och skratt mina fötter för just detta under ett besök häromåret. De blev världsfina.

När man är fin om fötterna så tycker jag man på hotellet skall svida om till sina bästa skor och klänning och sätta sig i en ny taxi (sidospår: när jag och min väninna A var där sist så var det väldigt mycket förhöjd terrorvarningnivå så neurotiskt lagda som vi är så åkte vi bara taxi och promenerade till fots. Annars är jag ett stort fan av metron också, tro inget annat.) och åka för att dinera. Det kan man göra i en anrik överdådigt guldig sal med väluppfostrade kypare om man så önskar. Då kan man som nedan anta formen av en riktigt odräglig människa, det blir lätt så efter att man smäckt i sig gåslevermousse och lever som att det inte riktigt finns någon morgondag.  Le Train Bleu (ligger ovanpå Gare de Lyon, 12:e, http://www.le-train-bleu.com/fr/index.php)

Efter att man tagit igen sig i den turkiska salongen som man hittar på väg till toaletten så sätter man sig förslagsvis i en ny taxi, och nu rekommenderas det verkligen, för att åka genom en kvällstad och betrakta den genom ett bilfönster är något av det bästa man kan göra, och åker till en bar. Lever man nu i illusionen om att man är miljonär som jag ofta gör när jag är på resande fot så finns det bara ett ställe att bege sig till. Le bar du Plaza Athenée (25 avenue Montaigne, 8:e, http://www.bar-plaza-athenee-paris.com/) Här bör man endast bli bjuden på drinkar utan att bjuda tillbaka för det kan bli en mycket dyr historia som mycket väl kan landa på 140 euro för en svepning. (Är sällskapet sedan av den dryga och stadgade sorten och bara dricker upp halva för att de ska upp och vänslas i ännu dyrare sängar så bör man se upp, eller inte skämmas för att svepa deras också bara för att få valuta för pengarna. Det gör man lite som man vill.)

Efter att ha blivit salongsberusad på sådana prisvärda och trevliga drinkar så kan man bege sig runt hörnet för att besöka en klubb som ser rätt oansenlig ut på utsidan men är desto mer ansenlig på insidan med mycket musik och dans på liten mörkröd yta. Le Baron. (6 avenue de Marceau, 8:e)

Är man sedan lite hängig dagen efter sådana dansanta utsvävningar så kan man när man vaknar i sin Mama Sheltersäng ta en långsam promenad genom staden och pausa flertalet gånger eftersom det finns så mycket trevligt att titta på. En sann kyrkogårdsfavorit att strosa in i är då Pere Lachaise, där bland annat Jim Morrison, Edith Piaf och Oscar Wilde ligger och vilar bland många många andra som har små fina hus som döda. Jag och A noterade även att det finns levande människor som flyttar in lite sådär spontant i dessa små hus, en kvinna som kanske inte hade någon annanstans att bo hade riggat upp ett litet handfat i plast inne i ett av dem. För mig som är hysteriskt mörkrädd och har en skenande fantasi känns det ofattbart men jag är ju å andra sidan inte heller utan tak över huvudet.

När man tagit sig ut från kyrkogården kan man släntra vidare nerför en lång gata som jag inte minns namnet på, där kan man titta lite på marknaderna som helt plötsligt dyker upp ur tomma intet och vindlar sig längs gatorna.

Sedan kan man om man tittar åt vänster få syn på ett café som man får som ett lyckligt litet hugg i hjärtat av eftersom det känns så bekant. För min del var det Le Pure café som är med i en av mina absoluta favoritfilmer, Bara en dag. (14 rue de Jean Macé, 11:e)

Guiden fortsätter snart. Jag ska bara ta mig an lite föda.

 

Det tar sig

När man är ensam så hamnar man även om man inte alltid vill erkänna det ofta 1. i kylskåpet eller 2. vid datorn. Som nyaspirerande bloggare med alldeles för mycket egentid så gör jag nu ett försök att kombinera de två. Här kommer alltså således mina första privata bilder eftersom jag till råga på allt fann min kamera (när jag febrilt letade efter den för att jag så gärna vill visa mitt kylskåp för världen!) 

Jag växte upp i ett hem med ett mycket smakfullt kök utan kylskåpsmagneter, därav tycker jag nu hemskt mycket om att ha saker på kylskåpet, kanske som någon slags sen revolt alternativt ser jag det som en chans till collage. Ett mischmasch av en bröllopsinbjudan (ja, vi kommer!), en fin morgonlapp, en svärfar i ung tappning, Marilyn Monroe, en bild med någon med en lapp med texten: "My grip on life is rather loose" (eftersom det ibland känns så just när man öppnar kylskåpet en arla morgon), ett vykort från en köpenhamnsfavorit (Kind of Blue, Ravnsborgsgade 17, Norrebro), en pariserklack, ett brudpar, ett japansk visitkort från en pilgrimsvandrare, ett insiktsfullt citat: "Allt som jag verkligen tycker om är antingen olagligt, omoraliskt eller fettbildande" (Alexander Woolcott), en fasad, en samling tulpaner..,

... fyra av servitören nedskrivna vintips från Klostergatans Vin och delikatess där jag och finaste D åt middag häromveckan, i alla fall tre av dem finns på Systembolaget för den som vill prova något nytt..,

... lite spår av min faiblesse för kungligheter, fina klänningar och otrohetsaffärer i societeten.., 

...D som poserar framför en ambulans som var snarlik vår egen sicilianska hyrbil(buss) häromåret.., 

...jag och A, vår gode vän och granne Diego och Mario med sushin förevigade i vårt andra hem, på jazzbaren Chet's (Hazenstraat 19, Jordaan, Amsterdam) 

... samt en oförglömlig tjejmiddag på Palladio där jag fick en komplimang som fortfarande står sig: "Du ser ut som Napoleons fru". (Elandsgracht 64, Jordaan, Amsterdam)

Sådär. Lite heminredning, restips, collage, personligheter, kloka ord och självupptaget självutlämnande i ett. Precis allt vad en blogg skall innehålla. 

Mamma Anka är ensam hemma

Jag bor just nu i vad som skulle kunna benämnas som ett familjärt kollektiv, och det tar till stor del plats i mitt eget vardagsrum. Jag, D, två annars hemlösa kära vänner, två före detta hemlösa katter och ibland som kronan på verket även en hund. På 57 kvadrat.


Jag är till råga på allt en person som har ett enormt behov av att vara ensam. Det är något av det bästa jag vet. Trots det älskar jag den här nya konstellationen, i alla fall tills vidare. Det slog mig nu när alla andra är borta, jobbar och är på semester. Det är tomt. Jag sitter här och lyssnar på ledsen pianomusik och saknar min nya familj samtidigt som jag lite älskar känslan över att det är tyst överallt och det enda jag hör är ett litet kattknaper på torrfoder i köket och drömmer mig bort till en lägenhet med spröjsar i fönstren och fransk balkong.


Den ledsna pianomusiken upptäckte jag i helgen, den avslutade en helt fantastisk liten serie med namnet The Trip. Sex avsnitt brittisk bilfärd och mans- och skådespelaregokonkurrens i gourmetrestaurangsmiljö med Steve Coogan och Rob Brydon. Smakprov: http://www.youtube.com/watch?v=HFIQIpC5_wY


Låten kommer i slutet. The Departure - From Gattaca av Ksenia Bashmet/Michael Nyman för den som behagar anstränga sig på Spotify. Ljudet är definitivt värdigt en vemodig kväll som den här när jag sitter och filar på framtiden i min bitterljuva ensamhet. Vackert. 


(Nej, jag är inte depressiv. Bara vemodig och det är lite av ett underbart nödvändigt ont.)

Veckans ohämmade skryt

Såhär i väntan på fredagsdrinken så vill jag bara upplysa om att jag har en pojkvän som gör pärontarte bara sådär helt på eget bevåg. Jag behåller honom tills vidare.