Just det

JAG HAR SEMESTER.

Jobbångest kontra jordensundergångångest

Idag har jag endast två dagar kvar till semester vilket känns som både en liten mindre evighet och ett ögonblick. Aldrig har jag längtar så mycket efter en ledighet som nu, och aldrig har jag bannat mig så mycket för hur jag gör mig själv oumbärlig och självuppoffrande genom att vara ledig i bara två veckor. Vilken idioti. Jag älskar ju att njuta, och jag är värdelös på att spara när det kommer till allt annat, så hur i hela farao jag i ett svagt ögonblick ansåg att SEMESTERDAGAR var det jag skulle spara på är för mig ett mysterium. Men när jag lade semestern var jag väl inne i den där varianten av maniskt tankespinn jag är i ibland och tror att jag orkar hur mycket som helst. Nåväl. Sinnet är spännande.


En annan variant av spännande sinne är melankoli. Kanske allra helst i filmform. Jag och D såg i förra veckan filmen som presenterades på årets kanske mest uppmärksammade presskonferens: Melancholia. 

Ytterst speciell men sällan har jag skådat något så lågmält vackert. (Kuriosa: Den är inspelad på Tjolöholms slott i Halland så som landskapsman blir jag nu lite stolt för att någon har byggt ett så tjusigt hus inte allt för långt ifrån min egen födelseplats. I ett sådant sammanhang känns 14 mil inte så långt.) Jag blev lite så stilla nedtryckt i fåtöljen av allt fint som svepte förbi på duken samtidigt som tonerna av Wagner spreds i salogen: slottets exteriör, slottets interiör, böcker, Kirsten Dunst, Kirsten Dunsts bröst, svarta blanka hästar, festklänningar, frackar, Charlotte Gainsbourg (jag som är besatt av bokstäver och typografi och ord i samspel älskar hennes namn på en bred duk, det brer ut sig så mäktigt), Charlotte Rampling (lite samma där, det är också långt och vackert), eleganta fritidskläder, löksoppa, bröllopstårta, frukostar, blanka bilar, frasiga ljuslyktor som stiger mot en mörk himmel, blommor, ja, allt detta samtidigt som planeten Melancholia låg och lurade på varierande grad av ångestfyllt avstånd. (Märk väl att jag utelämnar att nämna Alexander Skarsgård som vacker. Han är inte min typ.)

Klätt i alla de här vackra sakerna var depression och dödsångest, och hur olika vetskapen om jordens undergång drabbar någon som är djupt deprimerad kontra någon som anser att livet är värt att leva, hur det påverkar en inifrån och vad det gör med en. Jag hade många tolkningar när jag satt där som jag nu är helt oförmögen att skriva ner men kanske ingen riktigt bryr sig då den här texten blev pretentiös så det förslår men jag tycker att sådant här också kan få vara med för sådant är livet i viss mån.

Rekommenderas för en dag med klart väder. (När vi kom ut från biografen hade himlen en lurig gul färg och det var en sådan där ljummen vind som kan få vem som helst att bli lite illamående, ångestfylld och melankolisk.) Tyckte nästan jag skymtade en stor grön planet bakom Rådhuset.

48 timmar Amsterdam

Kastrupvin, jetplan, tidningar, podcast, tåg, pioner, incheckning, Boutique Hotel View (Leidsekade 77), 25 ballonger, rosa bubblor, rött vin, Anna, Annie, Chet's (Hazenstraat 19), Diego, Maurice, rizzla, Razz, Mario, jazz, Tatsoya, prosecco, sushi, cigaretter, ont i fötterna, sömn, vakenhet, frukost, ösregn, lunch, eftermiddagsaffärer, nostalgi, pompadourbakelser (Huidenstraat 12), ballonger i garderoben, sängkalas, rosévin, klänningar, Palladio (Elandsgracht 64), Nicola, peace en love, casarecce for Cyndi Lauper och Napoleons fru, Bassi, scopino, nya vänner, gamla vänner, ett dramatiskt fall, blodstänk på klänningen, nyfunnen jazzsångerska, With you Japan, försovning, utcheckning, cocacolasurkålpastramicornichonfrukost, stros, skratt, taxi, stroopwafels, propellerplan, landning, tåg. 

Nu återstår bara ett blåmärke.

Dagens känsla

"Bomullig."

Eindelijk!

Nu ga ik vieren de verjaardag van de Nederlandse!

(Jag använde mig ovan av google translate för att meddela att jag alldeles strax går från jobbet för att åka till Holland och närmare bestämt Amsterdam för att fira en kär väns födelsedag. Mycket exalterad över detta.)

Jag: En slacker

Idag har jag kommit hem från jobbet, ätit rester, negligerat disk som ska diskas och tvätthögar som ska vikas, TITTAT PÅ TWO AND A HALF MEN, somnat, vaknat och surfat på helt meningslösa saker med lite öppen mun och tom blick. 


Nu ska jag gå ut och plocka lite rosor som kompensation. Typ. Och genast stänga av Lyxfällan.

Sommarpratarna

Årets sommarpratare har presenterats! Det är alltid samma känsla som infinner sig när man hör den där vinjetten, känslan av ledighet, hängmatta och skärgård. Trots att jag väldigt sällan under min ledighet faktiskt befinner mig i en hängmatta i skärgården. Men ändå. 

I år ser jag speciellt fram emot Gustaf Hammarsten, Leif Mannerström och Barbro Lindgren. (Sedan är det nästan alltid dem man inte visste att man ville höra som man fastnar för mest. Undrar vilka människor man upptäcker en ny sida av i år? Det återstår att se. 

 

En liten varieté

Helgen var ljuvlig med allehanda njutningsfulla aktiviteter. Till exempel en föreställning, en varieté, på ett för mig tidigare helt okänt ställe i Malmö, Karavan, där min kusin var trolskt vacker och ackompanjerad av ett kompani fullt av mer eller mindre talangfulla aktörer. Här kommer en liten bild på det som kanske inte är den bästa men den färggladaste.

På Karavan kunde man köpa vin i kopp, vegansk vichysoisse och krossade drömmar från ett litet kafé som hette Kafé Sorg. Om vi säger att känslan var som en lila manchesterbyxa med gul solros så tror jag ni förstår. På väg hem hade jag sällskap med en vän och en frispråkig ny bekantskap som pratade vitt och brett om sina erfarenheter av tarmsköljning. Ett något udda samtalsämne kände jag, men vem är jag att döma.

Det var sedan den enda bilden jag tog på hela helgen vilket var lite synd för den hade många fina fotomoment då den bestod i ett ändlöst kulinariskt och bubblande firande av min käraste vilket bland annat inkluderade en pannacotta med inkokta rabarber, en bookmaker toast, en bröllopstårta och en dödens lammunge med sallad samt som kronan på verket en marängsviss. Helgen avslutades med ett litet filmiskt eller möjligen uppdiktat mästerverk: Exit Through the Giftshop av eller med (det är frågan) streetkonstnären Banksy som istället för att fokusera på sig själv berättar historien om en liten impulsiv, orädd och stundtals helt galen fransman vid Thierry Guetta, även känd som mr Brainwash, som i princip har sett hela livet genom en kameralins och sedan får ett för oss kittlande men lite obehagligt storhetsvansinne. Här har vi honom.

Så. 

Lysande utsikter

 SÅHÄR fin utsikt hade jag i helgen.

(Nu har jag även fina utsikter inför mina semestrar som börjar ta form. Ett litet potpurri av platser kommer besökas. Känns lovande. Nu ska jag sikta lite på John och Yoko som syns på SVT1. John har just kommit hem från LA och förvandlats till brödbakande hemmapappa i New York.)

Onsdag och de andra dagarna

Den här dagen som arbetsmässigt är en tisdag och på riktigt är en onsdag har jag förlorat mig i jazz, salsiccia och hotell medan regnet öste ner utanför här nu på kvällskvisten. Jag är en räv på det, att boka hotell. 


Om någon undrar varför jag skriver så sällan nu så är det för att det är så varmt. Det är sant. Jag fungerar kanske 75 % sämre som människa när det blir över 25 grader. Just nu börjar jag svalna lite så nu kommer det fram lite ord ur fingrarna precis som det brukar.


En liten resumé av de senaste dagarna lyder som följer:


Nationaldagen
En lite kluven dag på det viset att man inte riktigt vet varför man firar. Jag, D och två kära vänner hade svensk middag där den manliga delen på allvar funderar på att starta en historisk bokklubb. Det tycker jag låter bra, då kanske de nästa år kan berätta lite mer fritt om varför vi firar istället för att vi ska behöva googla. Sedan gick vi ut och spelade boule, drack champagne och åt riktigt fotig ost som bland annat övernattat i ett litet franskt kloster. Poängen skrev vi med romerska siffror i sanden. DET ska bli en nationaldagstradition bestämde vi oss genast för! Ack så trevligt! 


Här är vandringspokalen -korken- efter att jag riggat upp den så att den skulle bli lite mer photogenique

Igår jobbade jag som aldrig förr, sedan var jag familjärt upprörd en stund och ville därför inte alls åka och titta på växter när en vän föreslog det. Hon undrade sedan om inte ens lite blommor kunde pigga upp och då ändrade jag mig. "Blommor gör ingen lycklig men jag gråter hellre bredvid en hortensia än en tom vas." Nytt ledord.


Följdaktligen, en hortensia.

I helgen hade jag också väldigt trevligt. Då var det så varmt att jag i princip låg under ett träd i Lundagård alla dagarna. Bild på den utsikten utlovas.

Dagens syner

Idag var det en bildartikel i Sydsvenskan om köande katter. Jag kände mig lite som en spanare när jag på en promenad genom staden såg hur det är på väg att bli en trend. Nedan syns tre köande änder. De ska posta brev.

Eftermiddagen har spenderats i Botaniska trädgården och där var jag tvungen att föreviga det hus som jag en gång ska flytta in i. Idag är det känt som en del av trädgårdens växthus. När jag flyttar in ska det bli kök. Jag tänkte ha de stora träden kvar. 

Var även tvungen att fotografera de här fina vallmosarna (vallmorna?). Helt magnifika.

På väg hem upptäckte jag att Picasso bor i ett litet hus i kulturkvadranten. 

Här har vi min nya bok som jag läst både i parken och nu sedan jag kom hem i soffan. Den är rysligt bra.  Bumerang av Tatiana de Rosnay. 

Nu ska jag gå ut och kontrollera att min burk med kondenserad mjölk håller sig under ytan. Den ska få vara med som den dulce de leche den nu förvandlas till i en banoffeepaj som jag ska ta med mig på ett pajkalas jag ska på ikväll. Det ni.

Och idag

Idag vaknade jag vid 6 när min älskade D steg upp, var uppe en stund, låg och lyssnade på radio och somnade sedan igen. Ljuva ledighet när man kan behandla timmarna precis hur man vill. Nu ska jag bläddra i en tidning som ramlade in på hallmattan och invänta en liten man som skall få med schizkatten till veterinären (vilken sans det är i att vaccinera inomhuskatter går över mitt förstånd men jaja, vi äger dem känslomässigt men inte tekniskt sett så det är bara att spela med), sedan invänta att hon kommer tillbaka, då kan jag ta tag i dagen på allvar. Kanske till och med gå ut en runda fast det är hundra grader varmt, titta på presenter, gå till biblioteket och kanske på vägen hem införskaffa en liten Chablis eller Sancerre att sakta svepa på balkongen. Ja, en sådan dag är det idag. 

Dagens projekt

- Städa (inklusive torka golven med Fete des Fleurs som jag valt nästan bara för namnets skull)
- Göra en sats kimchi för första gången (Ett långtidsprojekt så det är inte färdigt än. Just nu har jag grönsakerna i saltvatten i kylskåpet. Om två timmar ska jag röra ihop en röra och slutföra det hela.)
- Läsa i bokklubbsboken (som fortsatt är mycket bra)
- Titta i Svensk Damtidning
- Äta nästan en hel karta crème brulée-choklad
- Sova på soffan
- Göra papadums som snacks (halvfabrikat i dess bästa form, sedan glömma att det skulle vara 250 grader och inte 300 så att de efter en minut inte var gyllenbruna utan kolsvarta och jag svor på fönstret som var så svåröppnat, kallade det fittfönster innan jag till slut fick upp det och kunde andas ut och kunde sänka värmen och göra nya och äta med mango chutney som jag inte heller gjort helt själv)
- Använda ugnsvärmen till att göra något gott av några små salciccior jag hittade.


Så. En ledig dag.